Erlend Eidsem Hansen
Det her er en laiv som sitter i. Nesten sterkere enn når det pågikk. Jeg tenker "hemlighetsmakeriet" er en av grunnene til at spillerens storyline blir sterkere enn karakterens storyline. eller reise. Eirik skriver om fenomenet her: http://larpwright.efatland.com/?p=93
The player’s journey and the character’s journey @ The Larpwright
larpwright.efatland.com
I don’t remember where this model comes from. My fuzzy memories tell me that it’s a Swedish idea, from the age before good larp models got talked about at knutepunkts and gathered in knutebooks, but I might be wrong.
Like ·  · Follow Post · Share · Yesterday at 12:24pm
Jenny Katarina Wiik likes this.

Jenny Katarina Wiik Bra text! Började också fundera på detta i samband med Tomas kritik, om vem som gjorde "fel" i det här sammanhanget, vi som spelade loplop eller kollektivet i spelet? Det är ju mycket möjligt att det var rollfigurerna som inte lyckades skapa det de strävade efter... att vara hemlig var aldrig någon medveten strategi av mig, det var bara så att min figur flöt omkring där och ogillade att prata, och ville bara dansa. Sen var min upplevelse av att få dansa i gropen i marken väldigt stark främst för mig som spelare (för rollen var det ju liksom vardag) också för att jag aldrig uppträtt så förut och för att det var extremt obekvämt, kallt, smutsigt och dessutom skadade jag mig... men det är fascinerande det här med rollen och spelaren! Och en bra teoritisering av E.F i länken!
Yesterday at 12:53pm · Like

Daniel Krauklis Bra artikel! Har vaga minnen av att ämnet kan ha nämnts i korthet i en gammal Fëa, men kan inte bekräfta. Om hemligheter gör upplevelsen starkare eller inte för spelaren torde vara högst individuellt (för mig försvagar den t ex upplevelsen, antagligen p g a min skådespelarbakgrund). För egen del upplever jag att situationen är tvärtom mot vad du beskriver, Erlend - att rollfiguren möjligen involveras mer och spelaren mindre. Om det är en starkare upplevelse för rollen att vara förvirrad och/eller sträva tydligare efter att ta tag i osäkerhet, finna svar, skapa riktning. Hemligheter ger, tror jag, svagare immersion eftersom spelaren måste vara närvarande i rollens huvud och fundera över om hon eller han bryter mot lajvets vision, vad instruktionerna från arr egentligen betyder, om det är rätt eller fel att låta rollen göra si eller så (i brist på info). Inte för att man alltid måste jobba mot total rollidentifikation, tvärtom! Fast det blir ett problem, hävdar jag, om målet _är_ immersion samtidigt med ett användande av inlevelsehämmande hemligheter.
6 hours ago · Like

Henrik Summanen Detta påminner mig återigen om den gamla 20-talskampanjen, där (om jag har förstått det rätt) en hel drös med handouts och viktig information initialt blev liggande i skogen och trampades ner i leran. Varpå en besynnerlig känsla av ogenomtränglig gåtfullhet bäddade in hela kampanjen på ett fantastiskt inspirerande sätt. Arrangörerna blir ju på något sätt gud, som alla försöker tolka (apropå Linus inlägg), vilket är en rätt skrämmande faktor.
5 hours ago · Like

Erlend Eidsem Hansen ‎Daniel Krauklis - tror jag holder med, og med andre ord oldschool immersion = mindre immersion enn bleed orientert ekspressionisme av typen Delirium eller Mad about the boy. men problemet finns även där bara på ett mer personligt nivå, av den grund att jag blir rädd for att pressa andre folk for stärkt åt ett personlig eller grensöverskridande nivå. frågan: "gör jag rätt nu?" vil alltid dyka upp på nått ställe. ungefär som sex med folk du icke känner så godt -"är det här lika godt for deg som for meg?". Hadde faktisk en del strul med immersjon også på Khuved fordi jeg ikke forsto alle instruksjoner i rollen. og huruvid jag hade ansvar for att dra i gang dom andre medspillerne på den info jag fått i min roll. men der dök engelen upp ock så fanns nån som visste mer enn jag. ock därmed kunde jag slappna av.
5 hours ago · Like

Daniel Krauklis Många kan nog tycka att den egna tolkningen är mer spännande än arrs svar. I vart fall är den metod som använts helt klart engagerande, av antalet poster och synpunkter att döma. Finns centrala arrangörer så måste någon, vid någon tidpunkt, förstås fatta ett beslut om hur/varför och samla alla kring en och samma linje. Alla kan inte gilla allt, särskilt inte i en så analyserande och åsiktsdriven grupp som lajvarna. Om det målet inte är vad man själv vill uppnå så kan det kanske vara en god drivkraft att arra något eget i annan riktning? Hjälpte iaf mig, back in the days.
5 hours ago · Like

Erlend Eidsem Hansen på den här laiven tyckte jag det fanns 3 strategier-spelriktninger, 3 genrè i samma rumm. - 1) "Religiøs/Flumm" - jag hittar på uavsätt om det stemmer med arrangørerna/universom så tror min roll det här. 2) "Akademiker/Analytiker" - jag analyserer alt som finns av informasjon ock forsøker reda ut hvilke typ informasjon som passer i hop - ock på så sätt bestemma vad min roll gör som nesta step. 3) "Kultur/Konst" - jag ser vad mina medspillere går, forsöker lyssna inn ock forstärke det som finns ock skapa en gemensam berättelse uavhengig av om det kommer fra arrangør eller spiller initiativ.
5 hours ago · Like ·  1

Erlend Eidsem Hansen jag tycker vi ska göra laiv der de 3 strategier kan sameksistera ock befinna seg i samma rumm. det gör att det lajvens samhelle samstämmer mer med det virkeliga livet. där det dyker upp folk som har et annorlunda temperament. inte bara kultur-folk. inte bara akademiker. inte bara dom rätt-tenkande.
5 hours ago · Like

Daniel Krauklis Tja, jag tycker att de olika grupperingarna - om vi ska kalla dem så - fungerade bra ihop. Fast lajvare har ju en tendens att skapa konflikter för att få drama - ibland i onödan - så visst uppstod motsättningar. En sak jag stör mig på ibland är den automatiska auktoritetsmisstron. Så fort det finns en fraktion som tar ansvar så ska alla jämt angripa den, oavsett om det finns diegetiska orsaker till agget eller inte. Alla religioner, alla chefer, alla som ställer sig upp och blir galjonsfigurer. Det börjar bli mer än tröttsamt. Kan inte låta bli att känna att spelarnas privata jag lite väl ofta och mycket får påverka rollernas, här. Vi var på väg dit under Skyrmion, men lyckades avstyra det. Skönt både in och off.

Khuvudet är för övrigt på inga sätt en perfekt modell över hur saker och ting ska ske. Det gjordes många misstag, bland annat att "dårarna" på sätt och vis avskildes från resten av spelet. Och tolv år har gått sedan dess, såväl vi spelare som formen i sig har utvecklats.